Natursidan » Naturpodden

Ett naturpolitiskt ramverk skulle kunna sätta naturkrisen på agendan också i den svenska riksdagen. Med tydliga mål, en naturlag och ett naturpolitiskt råd kan naturen, precis som klimatet, fastna på den politiska agendan.

Idag försvinner skogarna i skördarnas gripklor, strömmingen fiskas bort från Östersjön och betesmarkerna växer igen, men i riksdagen är naturen i stort sett frånvarande. Samtidigt pratas det i alla fall om klimatet denna varma och regniga vinter. Två som varit drivande för att sätta naturen på den politiska agendan är Åsa Ranung från WWF och Jörgen Sundin från Naturskyddsföreningen.

I riksdagen får klimatet en röst mycket tack vare det klimatpolitiska ramverk som röstades igenom i riksdagen den 15 juni 2017. WWF Sverige och Naturskyddsföreningen lägger därför fram förslaget om att riksdagen ska rösta igenom ett naturpolitiskt ramverk.

– Vi behöver kunna hantera naturkrisen och ge den biologiska mångfalden den plats och prioriteten som den behöver på den politiska agendan. För att kunna nå miljömålen och våra internationella åtaganden om att stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald. Det naturpolitiska ramverket som vi föreslår består av ett naturpolitiskt mål, en naturlag som ger riktningen för politiken och ett naturpolitiskt råd som kan stödja och utvärdera regeringens insatser kring naturen.

För Sverige saknar inte åtaganden som, om de genomfördes, skulle kunna hejda naturkrisen. En viktig grund är FN:s konvention om biologisk mångfald där det globala ramverket för biologisk mångfald som kallas Kunming-Montreal överenskommelsen.

– Jag var själv med i Montreal för två år sedan när det här globala ramverket antogs, berättar Åsa Ranung. Det var ett otroligt stort ögonblick i den globala naturvårdens historia. Målet om att stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald med 30 procent skyddad natur till år 2030, men också se till att det finns förutsättningar för åtgärder på plats för att få till full återhämtning till år 2050. Det här har 196 länder i världen enats om och nu handlar det om att genomföra de här åtagandena.

Både morot och piska viktigt

Det naturpolitiska ramverket vilar på tre ben: ett naturpolitiskt mål, en naturlag och ett naturpolitiskt råd. Jörgen Sundin börjar med att förklara vad det naturpolitiska målet innebär:

– Det är viktigt att ha ett tydligt, långsiktigt mål för naturpolitiken. Precis som vi har ett klimatpolitiskt mål idag. Och där ser vi att det är viktigt att det här målet har en tydlig riktning som säkerställer att Sverige lever upp till och genomför de internationella åtagandena som vi vi har skrivit under eller antagit. Så det mål som vi har föreslagit är väldigt mycket i linje med det globala ramverket för biologisk mångfald. Eftersom det här är ett mål som talar om hur vi ska genomföra internationella åtaganden har det sådan tyngd att det också bör beslutas av riksdagen. Då kan det få en långsiktighet över mandatperioderna som ger politiken en tydlig riktning.

Men det är med lag som landet ska byggas, sägs det. Och i det naturpolitiska ramverket ingår det en naturlag.

– Man kan säga att det är ryggraden i det här förslaget, förklarar Jörgen Sundin. Det är en ganska kort lag med fem paragrafer i vårt förslag. Den reglerar regeringens arbete. Och en väldigt viktig del i naturlagen är ett krav på att när varje ny regering tillträder ska den ta fram en naturpolitisk handlingsplan som ska beskriva på väldigt konkret nivå, politiken för att nå de naturpolitiska målen.

Naturfrågor förankras i hela samhället

Slutligen ingår det ett förslag om ett naturpolitiskt råd i ramverket. I det rådet ser Åsa och Jörgen gärna nyckelpersoner från flera olika delar av samhället, eftersom hela Sverige måste ingå om vi ska kunna komma till rätta med naturkrisen.

– Om vi återigen jämför med det klimatpolitiska ramverket så har vi ett klimatpolitiskt råd och på motsvarande sätt så ser vi att det behövs ett naturpolitiskt råd. Det ska ha rollen att både stödja och backa upp regeringen för att ta fram naturpolitiken men också att årligen analysera och utvärdera regeringens naturpolitik och sammanställa det i en rapport till riksdagen, säger Åsa Ranung. Det här är någonting som måste vara integrerat i alla områden och därför behöver rådet bestå av en samlad kompetens inom en rad olika områden, inte bara från miljöområdet utan också från andra sektorer som ekonomi och samhällsvetenskap, helt enkelt för att kunna utvärdera om den samlade politiken är tillräcklig för att kunna möta målen och vända förlusten av den biologiska mångfalden.