Den här veckan möter vi Gunilla Ikponmwosa, som jobbar med internationella frågor i Equmeniakyrkan.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Ur andakten:
För några år sedan – då kriget i Syrien som startade 2011, redan hållit på i flera år – samtalade jag med en pastor som arbetade i en av de protestantiska kyrkorna i nordvästra Syrien. Precis innan han kom dit, hade kyrksalen blivit träffad av raketer rakt genom taket, och därinne låg det fullt av bråte och skräp huller om buller. Den en gång stolta byggnaden såg ut som ett fartyg som gått rejält på grund och säckat ihop. Spår av brand syntes längs väggarna och någon hade t o m klättrat upp i det lilla tornet och stulit kyrkklockorna.
”Vi funderade på hur vi skulle göra, men kom fram till att det enda vi kunde göra var att börja städa, röja och reparera i stället!”
Tillsammans med den lilla församlingen på platsen började pastorn att bit för bit städa och bygga upp och reparera kyrkan igen. Det tog ungefär två år, och under tiden så kom det många människor som bodde runt omkring och undrade vad de höll på med? Fattade inte dom här kristna att kriget inte var över? Att det skulle komma nya raketer – när som helst - som skulle kunna förstöra allt som de försökt att bygga upp? Till dem som undrade så svarade pastorn lugnt att de varken var tokiga eller naiva – utan bara troende.
Text:
Matteusevangeliet 5:1-3
Musik:
I Love To Praise Your Name av Chris Zaugg med Fernando Ortega
Producent:
Susanna Németh
[email protected]