Den fördolda världen

Det finns en existentiell svindel som kan uppstå i mötet och samvaron med andra, kanske en vän, kanske en släkting, en livskamrat, ett barn, en förälder, kanske med en helt ny bekantskap. En svindel inför att den andre faktiskt finns. Att den är mer än ett ting, en sak bland andra. Att mitt väsens uppmärksamhet delar närvaron med någon annan. Det är en svindel inför

När Gregorios av Nyssa närläser Höga visan lägger han märke till något som få teologer varken före eller efter honom velat ägnat någon större uppmärksamhet. På sitt oförskräckta sätt påpekar han att det i Höga visan skymtar änglar av ett alldeles särskilt slag, en speciell änglakategori vilken råder över marker och fält. Änglar som snarare än att vara ver

Fallet hade inneburit att den odelade människan, Anthropos, eller Adamas, tappad bort, glömt den himmelska klädnad som den en gång hade burit, de kläder, vävda av ljus, eller den kropp, genomskinlig men strålande som himlarna, vilken gjort det möjligt för Adamas att fritt röra sig i höjderna, och som hängt ihop med den översteprästerliga, teurgiska tjänst som Adamas

I det föregående avsnittet talade vi om att den ursprungliga människan, Anthropos, eller Adamas, innan den föll ur Eden hade varit ett himmelskt och odelat väsen, både man och kvinna. En ljusvarelse, skapad i Guds avbild. Men eftersom Adamas var Guds avbild måste ju det betyda att även Gud är både kvinna och man, även Gud både hon och han. I sin kommentar av Höga visa

Hur bör man uttolka relationen mellan Höga Visans två huvudpersoner? Sedan Origenes tid har den huvudsakliga utgångspunkten varit att den som kallas “Han”, refererar till Gud och den som kallas “hon” handlar om den enskilde kristne, men tidigt i Gregorios av Nyssas Höga visan-kommentar utvidgar han därtill tolkningsmöjligheterna på flera intrikata sätt. Dels genom

Det har blivit dags att återvända till en cliffhanger vi i den första säsongen utlovade att återkomma till, rörande en mystik praktik Paulus refererar till, i sitt andra brev till församlingen i Korinth, som leder till syner bortom denna världens slöja. En mystik praktik för att stiga ut ur sin fysiska kropp, in i en kropp av ljus, och genom den insträda, in i andra, him

Den som söker skipa ordning i Höga Visans handling och ordna dess förlopp efter förnuftets tids- och rumsuppfattning, tappar snart bort sig själv i diktens vindlande framställning. Berättelsen tycks inte riktigt hänga samman, eller gör möjligen det, men i sådana fall genom fördolda principer, inledningsvis omöjliga att skärskåda. Lite som en film av David Lynch uppt

Höga Visan är titeln på en erotisk dikt som ingår i gamla testamentet. Genom historien har somliga undrat över vad den egentligen har att göra i bibeln. Ända fram till 200talet tvekade judenheten inför om den verkligen skulle få ingå bland de andra heliga skrifterna, och även genom kyrkans historia har texten väckt huvudbry. I en serie samtal reflekterar jag, Carl Statt

Inte sällan när Dag Hammarskjöld var hemma i Norden, klev han på nattåget, upp mot de skandinaviska fjällen. För i det mäktiga vidsträckta landskapet hade han funnit något viktigt, som det skulle ta honom hela livet att söka utröna. Dag Hammarskjöld hade gjort upptäckten att det i våra kroppar och vildmarken finns en sällan vandrad stig till mysteriet. Vi hittar den

Att leva med Dag Hammarskjölds Vägmärken ifrågasätter våra invanda sätt att agera i världen. De inbjuder oss att gå mot strömmen. Till platser vi annars inte hade besökt. De leder oss bortom våra trygga gränser, invanda mönster och sätt att uppfatta tillvaron. Vägen går allt djupare, in i våra inre rum, via delar av oss själva vi enbart kan passera om vi vågar m